Axls

Snart är skiten förbi.
Allt som påminner om mammas bortgång.
Hennes dödsdag, mors dag, studenten, begravning & liljekonvaljerna...

Det är samma sak varje år.
Kroppen vet exakt även fast man aldrig ägnat en tanke på saken.
Man vill inget hellre än att rulla ihop sig till en liten boll, stänga ute världen i en månad.

Vänner, familj, människor kommer i andra hand,
jag är väldigt egoistisk denna tid. Med all rätt.
Men eftersom det inte är ok att tänka på sig själv främst i detta land så måste jag även ursäkta mig.
Ingentig jag gör är ok om jag inte säger "Förlåt, men..."
Fast inte nu. Och helt ärligt skiter jag i det.

Min mamma dog en onödig död för 6 år sedan och jag kommer nog aldrig komma över det.
Det är inte bara det faktum att hon är död...
Det fanns ett helvete innan hon dog och ett helvete efter hon dog.
Så jag ger mig själv denna månad att gräva ner mig i, minnas.
Försöka minnas dem bra sakerna vilket inte är lätt och tar tid.

Snart. Fram tills dess, JAG!