Axls

Tydligen så har jag internet, Tjohooo! Men nu har det varit alldeles för slitsamt så jag är för trött att skriva något förnuftigt förutom att jag är less...

Nu blir jag utan internet för någon dag eller så... Hemskt....

Vaknade upp på helt fel sida i dag. Ett av det värsta sätten att vakna upp på är när någon har hög musik/tv på... Och i dag var det lillebror som kanske inte hade så hög musik på utan han hade basen vriden till max. Det hjälpte inte att krypa in under täcket... Eller kudden... Eller den andra kudden och dagen till ära så ska jag stå ut med flytt och huvudvärk som defenitivt kommer bli värre än så här.
Får se hur detta slutar.

Puuuh! Helt slutkörd efter en massa bärande och släpande fram och tillbaka till Sandra. Fick iväg nästan allt småplock från min lägenhet, är mest de stora sakerna kvar nu. Hos Sandra däremot så finns det lite mer att göra, hjälper till en del i morgon innan vi flyttar alltihopa. Mina händer känns helt sönderfläkta så det är inte med nöje jag går upp i morgon runt 9. Fan det är något fel på O tangenten, illa! Dags att byta snus...
Så... Men jag längtar så in i helvete tills allting är klart, tänk att få ha sin baby bredvid sig 9 gånger av 10 istället för 1 av 10. Att få ha ett eget  rum. Att få ha sina egna möbler helt och hållet, inte en massa gammalt skit från forntiden.

Jag kan inte sluta tänka på vissa saker. En del saker bara fastnar i skann och har svårt att komma därifrån. Jag kan inte hjälpa att jag överanalyserar vissa saker, det är bara så jag är. Det råder dock bot på det om man vill slippa mina djupa utredningar. Man kan försöka förklara vad som försigår när man ser mitt frågetecken bubbla upp ovanför mitt huvud. Det enda jag söker är en bekräftelse på att det mitt resultat visar inte är korrekt. Rätt. Jag vill ha fel ibland. Bekräftelse är nog något som alla människor har behov utav. Hur ska man annars veta? Man vill bli uppskattad, man vill veta om allt man gör ger resultat. Jag skulle vilja veta hur det är att sitta över alla andra. Ingen som kan dömma mig. Ingen ska yppa ett ord till mig om mig. Det är jag som ska rätta andra, jag ska ge dem bekräftelse på allt. Skulle vara riktigt ensligt där uppe. Med andra ord är jag nöjd med att bli kritiserad och bekräftad. Ibland. Vill bara inte ha det där satans frågetecknet hängandes men det är väl bara att fortsätta gräva i olika teorier, vad finns det annars att göra om dagarna.

^{Kommer troligtvis vara utan internet fram till 1 December fr.o.m det att flytten blivit av helt och hållet... Vilket riktigt får mig att springa runt galet.}

Vad fan är det som händer?

Fredagen var kanon. Den varma smörgåstårtan gick hem, jag frågade t.o.m efter receptet. No more korv. Tessan pimplade i mig vin och vi pallrade oss ner mot ängby för att lyssna på Janets far. Superkul! Träffade en massa roliga människor och vart bjuden på en white russian av Janets lillebror, lillebror liksom. Alla åkte in till stan medans jag vandrade iväg med Peter på en promenad för att inte somna allt för tankad. Man har så mycket att säga i de där stunderna som man egentligen inte har en enda anledning till att kläcka ur sig men man gör det ändå. Intressant blir det iallafall nästa dag.
Lördagen talar för sig själv. Mycket saft och läsk och sova.
Packat sönder min kropp, städat sönder min kropp och inte fick man hjälp av bror sin heller. Det är tydligen bara jag som flyttar... I dag blir det till att packa och städa det sista och lassa över lite skit i Sandras lägenhet. Sen måste det ringas och donas. Vem orkar det när solen skiner för första gången på evigheter?!

Ho hooo! Idag mår jag bra...

I dag ska jag på "middag" hemma hos Janet eftersom hon fyller 20 i morgon men då ska hon bort och se Iron maiden. Galet! Som tur var har man redan sett dem! Det bjuds på varm smörgåstårta, var med henne nu på ica för att inhandla allt. Jag tvingade henne därmed att köpa korv med bröd allteftersom jag såg alla ingredienser som skulle fylla tårtan ramlade ner i korgen. Champinjoner, räkor, majs och bacon. Så jag tippar på att jag sitter med en fin stekt korv i min famn om en sisådär 3 timmar.

Skulle kasta en massa skräp i dag men pappa hade fått ett träd i skann så han har fått en mindre hjärnskakning. Hoppas han håller sig i sängen i helgen! Men då blev det ju som så att jag och Kim fick ta de 5 sopsäckarna fulla med skit ner till sophuset och det var inte det lättasta. Den ena luktade aber... Full med äckel. Den andra var full med filmer så det stack ut en massa vassa kanter överallt och i den tredje lika så. Den fjärde vette fan, men den var inte lätt den heller. Nu kommer vi till den femte, den var överfull med blomjord som jag haft på balkongen så den vägde multum. Vi fick turas om att bära den men när Kim med nöd och näppe lyckas svänga den över axeln så upptäcker jag ett håll som sakta sakta börjar spricka upp, jag säger åt han att springa, så han försöker småjogga lite och jag springer före och öpnnar dörren till sophuset. Väl där inne blir det kämpigt med att kasta över säcken så vi får båda ta i som helvete för att få över den. Påsen sprack inte upp! Sån flax och det hela gick på en 20 minuter.

Jag ser nu att på en utav bilderna med kartonger så ligger min nalleanka mosad... Noooh!
Kan meddela att han blev undsatt av mig i dag 10.57 och han ligger på ett säkert ställe där han kommer bli väl omhändertagen.

Allt det här börjar stiga mig uppåt huvudet. Jag vet inte vart jag ska börja. Så mycket att göra. Det märks att man ska klara sig på egen hand nu. Det borde man kanske ha gjort för 1½ år sedan... Mer eller mindre exakt i går kanske. Mitt samvete kväver mig men det går bara inte att ta sig den tiden eller den orken. Varför ska jag behöva göra allting bara för att du inte finns längre. Varför ska jag komma ihåg just din dödsdag bara för att hedra dig med ett ljus på ettårsdagen, ettochetthalvårsdagen, alla helgons dag, Jul, födelsedag och namnsdag när jag vill tända ett ljus varje morgon och varje kväll för i mina ögon fanns du hela tiden igår. Det var igår vi pratade i telefon. Det var igår du väckte mig. Det var igår du kramade mig. Det var igår du snarkade så jag inte kunde sova. Det var igår som du fanns för mig. Vissa dagar kan det vara att du fanns för en vecka sen men nu kryper du i mitt skinn och jag kan inte skaka av mig dig. Jag vill inte det heller. Jag vill ha dig här även om det inte alltid var det bästa så fanns du alltid där. Och jag kan inte glömma det sista samtalet jag hade med dig eller den sista dagen jag såg dig. Jag hade velat vara med dig. En sista gång i klarvaket tillstånd men ändå utan vetskap om vad som skulle hända.
Nu finns det inte mycket kvar av dig, jag har rensat och rensat men elefanterna och dina foton består. Det är allt jag har kvar...

Nu har jag spexat hela dagen så nu är det dags för en blunder om ryggen tillåter. Hoppas på jobb i morgon men samtidigt inte eftersom jag har så mycket att göra. Måste ringa en massa samtal, inhandla en massa saker... Tejp och sen släpa allting som ska slängas till sophuset om jag inte får tag på pappa vilket är högst otroligt... Min rygg kommer inte må bättre kan jag lova och skann kommer bli rejält omtumlad.
Fick ett bra samtal i dag som gjorde mig glad, höll på att förlora hoppet men inte då. Så glad! ♥

En liten sak jag tänkt på... Att sparka på någon som ligger är inte alls så farligt om man jämför med att sparka på någon som står upp. Då blir det två som ligger ner... Clevert som vanligt, jag kan inte hejda mig. Någon stoppa mig! Evil grin... Roooar.

Nu har jag hunnit duscha och ätit frukost, hur ofta gör jag det halv 8 på morgonen?! Och jag har en halvtimme till godo. Det är något skumt på gång...

Hon har fått tillbaka sin Kattis igen. Hade tydligen följt med en tjej ända bort till Ängby, andra sidan Knivsta. Snopet! Blir inge mer utgång för den kissen! Lyckligt slut.

Jaha... Nu hade jag helt plötsligt ingenting att göra... Borde egentligen packa en låda eller två men min rygg vill inte, inte efter skrubbningen av spisen igår. Tog ungefär 3 timmar att få rent fanskapet helt själv. Men då var jag lite lat med. Det var andra bullar när man gjorde minst 2 flyttstäd per dag då allt skulle gå Swoosch... Nu fick jag vara lat så då var jag det!
Nej om man kanske ska ta och se en ny anime serie kanske. Börjar ledsna totalt på att Naruto aldrig vill komma in på originalstoryn igen... De sa att det skulle börja med det på avsnitt 204 men det har ju inte hänt så man får väl vänta en sisådär 50 avsnitt till. Gaaaah!
Bleach däremot är helt splendid! Nu är det bara 2 bounto kvar, pirrar i magen då jag tänker på fajten mellan Kariya och Ichigo. Det bara måste bli de två eller Kariya och Byakuya.
-BAN-KAI! Ståfräs hela vägen ner till tårna!
Men jag kan inte hjälpa att jag saknar Narutos Rasengan skrik.
Nog om galenskapen.
Serierna jag har att välja mellan är: Shounen Onmyouji, Beck, Chobits, Fantastic children, Inukami, Tsubasa chronicle, Strawberry panic!, Higurashi no naku koro ni (4 avsnitt kvar) och Onegai twins.
Så det finns ju en del att välja på men det kommer säkert sluta med att jag tittar på Ally McBeal för hon gör mig så glad. Den lilla ungen i dag som fastnade i toaletten påminnde lite om när Ally fastnade i Johns toalett i något avsnitt. Tahaahaa.

Då blir det till att uppdatera lite granna här. Senast var i fredags då jag var och såg Saw III, den var inte så lik de andra 2 filmerna men definitivt samma sjuka tanke genom hela filmen. Jag förstår inte riktigt hur en frisk människa kan komma på alla dessa hemska påfund. Jag är säker på att den kläcker en del ideér bakom vissa personers pannben. Man önskar ingen, absolut ingen ett sådant öde. Sen är jag lite småsäker på att det kommer en 4a.

Lördagen blev som planerat. Sofie och jag hade vårat maraton.
Vi var på Ica innan för att köpa lite gott till våra långa timmar. Vi började med de 4 avsnitten av O.C, jag hade dock sett 3 men det gööör ju inget! O.C kan man ju se om och om igen. Det var inte mycket som hände i det senaste avsnittet... Kanske att Taylor verkar bli förtjust i Ryan och att Summer har hittat sig själv vilket gör Seth osäker.
Grey´s anatomy nästa. Jag hade redan sett de flesta avsnitten innan och ligger lite före men va fan. Det är ju Grey´s anatomy! Vi hann se 10 ½ avsnitt och vi såg sista avsnittet på säsongen vilket gjorde att Sofie stortjöt. Jag hade redan sett det och gråtit sönder mig dagarna innan så nu var jag kolugn (Njaaa nästan).
Efter 10 timmar serietittande så åkte Sofie hem, vi var tvungna att pumpa upp hennes framdäck klockan 2 på natten. He hee! Peter hade redan slocknat i sängen när jag kom in. Men han var så go när han kom hem, jag fick ett väl inslaget paket av en gammal tidning och tuggummi. Inuti paketet fann jag en mascara! Wiii! Mina två andra är på vippen till slut så det var en snäll present!

Efter en bökig natt och man blivit kallad klumpeduns så har dagen bara segat sig fram. Har inte fått mycket gjort, inte för att det är något som behövs göras men man kan ju ha lite kul på en söndag. Nej urs! Nu ska jag ta mig något att äta och kolla på något värdelöst skit.

Har i vilket fall som helst varit en lugn och skön helg!

Nu ska jag åka in och se Saw III. Galet!

Jag är trött så nu ska jag sova... Med Peter... Mmmmmmmmm

... att du bloggar igen, var ett tag sen! Come home to me this weekend and we will have a marathon! Yeah!

Idag, i dag och i dag har jag, jag Alexandra jobbat, jag har jobbat på ett fritids. Jag av alla människor har jobbat med barn (Ho hoo?!) Barn har aldrig varit min starka sida och kommer nog aldrig bli det heller. Visst att jag kan tycka en snorunge är söt men att sitta och dadda är ingenting som tilltalar mig ("Vänta tills du får egna barn") Ja ja, men då är det ju Mitt och då får jag göra vad jag vill med min egen skatt.
Det fanns i vilket fall som helst en unge.. Eller två som var riktigt rara den ena hette Emma och hon klistrade en massa namnlappar på min arm och Thomas som uttalas som i engelskan, han var ganska hyperaktiv och viftade med armarna och allt han hade i händerna men han var så söt i sina superstarkatjocka glasögon och lite vindtyriga ögon ^^,
Personalen var väldigt trevlig, Anna-Sara var den jag fick mest kontakt med men det kanske inte var så konstigt eftersom de andra var lite knasiga plus att hon också var 20 och ska åka till Asien (Avundsjuuuk!)
Men jag fick lite småpanik när hon kommer in med en liten pluttunge som är 1 år (Stora ögon) Då satt jag och tänkte tyst i mitt huvud att -Ge inte ungjäveln till mig, ge inte ungjäveln till mig... Som tur var tyckte hon att den lilla Tilde var så söt så hon behöll henne själv. Allt eftersom tiden gick blev jag bara tröttare och tröttare eftersom jag inte gjorde mycket men tiden var på  min sida, den rullade på och blev fort 16.30 så jag fick jonna hem i mörkret. Fy fan vad läskigt det är när det är mörkt ute och man trampar på utav bara helvete för att komma hem, man ser inte att vägen är guppig liksom så man flyger och far på sadeln.

Mormor och morfar kom förbi efter jobbet för att lämna kartonger och skriva på ett papper för flytten. Morfar var lite på pickalurven som vanligt och man såg att mormor bara lät det vara. Jag tror inte hon orkar så mycket mer. Hennes bror är sjuk, kommer troligen inte bli "normal" igen iaf inte på länge. Hennes dotter gick bort. Hennes man dricker i princip varje dag och han blir så elak och dryg när han dricker vilket jag vet. Inte det att han slår henne men han är bara så nonchalant, tror han är rolig när han inte alls är det. Hon får ta hand om hennes brors fru som inte klarar sig själv efter som hon är lite "efter" eller vad man ska kalla henne... Hon är speciell. En av hennes nära kompisar kommer ramla av pinn vilken dag som helst. Sen kommer min bror och jag med våra problem vilket tar emot. Man vill inte lägga på henne mer saker, hon har redan fullt upp med sitt. Älskar henne så otroligt mycket. För allt hon gjort och allt hon är kapabel att göra för oss oavsett vad. Hon är så otroligt stark. Vet inte alls vad vi hade gjort utan henne under den här tiden som gått. Det känns inte som att man kan visa sin uppskattning riktigt, finns inget som toppar det de har gjort!!

Nu ska man få till en slutkläm... Men jag tappade lusten...

I morgon har jag bestämt mig för att klä mig "ordentligt", kanske sätta på ett ansikte och vara lite småfin.
Inte många som lägger märke till det kanske men man kan inte bara gå runt som ett orpon varje dag, det mår ingen bra utav. Det ska vara lite småvarmt i morgon med ^^
Ska dona lite med bredbandet och telefonen med så det blir fixat till flytten. Kan knappt bärja mig. Jag vill bara att det ska hända Nu! Det känns som att saker kommer bli annorlunda då, jag vet inte varför men det känns bara som en liten vändning. Jag kommer ha ett eget rum... Eller eget och eget... Ett rum som innehåller mer än en säng. Jag kommer få garderober med, tänk att få hänga upp kläder på galge! Ho hoo!!! Katterna får en egen toalett tillsammans med tvätten. Oj oj oj.

^Galet

I dag har jag varit hos tandläkaren för att laga mitt hål i visdomstanden uppe till höger. Eftersom jag har måttlig tandläkarskräck så ville jag bara få det hela överstökat så fort som möjligt och hoppades att jag skulle slippa ta bedövning. Hon satte igång och borra och det kändes lugnt till hon kom så långt in så att det började ila i hela tandraden. Jag spände hela kroppen och visade att jag vill ha bedövning! Sprutan var inte alls så farlig som jag minns den utan det obehagliga var att det rann ner i halsen på mig och smakade åt helvete. Tanden och halsen försvann ganska fort och nu kändes det ingenting förutom att jag var tvungen att gapa som ett mähä tack vare att tanden satt så långt bak. När allt var klart nämnde jag att jag hade en tid för att ta bort tandsten som gick bort förra veckan och om det behövdes. Hon gick iväg och hämtade tandhygienisten som satt i rummet mittemot hon kom in för att ta en titt på mina tänder snabbt, hon drog ansiktet sakta men säkert mot hennes bröst och 2 sekunder senare låg jag med ansiktet under hennes barm. Som tur var så var det ingen 45+ tant utan en ganska ung tandhygienist. Det visade sig att jag hade lite tandsten på vänster sida som hon ska ta bort i morgon halv 11. Får hoppas på ett mindre intimt välkomnande. När jag går därifrån känner jag att halva sidan munnen bara hänger och att mina läppar har torkat ut som en sponge utan vatten. Tycker man borde få något läppcerat efter de har slitit sönder munnen, nej man får skölja munnen med 2 cl vatten. Mmmm!

Vi  kommer bo tillsammans. Vi kommer leva tillsammans.  Vi kommer göra saker tillsammans.
Det kommer bli svårt att inte göra saker tillsammans.
Jag vill göra saker tillsammans med dig. Jag vill ha dig nära. Jag vill veta att du ligger i våran säng när jag lägger mig. Jag vill laga mat med dig. Jag vill städa med dig. Jag vill bråka med dig. Jag vill  ha tråkigt med dig. Jag vill ha roligt med dig. Jag vill dela saker med dig. Jag vill irritera mig på småsaker med dig. Jag vill lyssna när du pratar. Jag vill ha dina saker ligga och skräpa på golvet med mina. Jag vill kunna pussa, krama, kyssa, känna och höra dig varje dag.

Jag vill verkligen verkligen verkligen ha Dig nära.

 

_{^{(Helt för mig själv)}}

Rensat 23 kartonger från förrådet idag och 19 av dem var det bara att packa ner igen för det var bara skit.
Var en del saker som gjorde att det knep till magen men jag orkar inte vara ledsen. Det hinns inte med just nu. Jag vill bara att flytten blir av så jag får andas ut. Jag vill hitta ett jobb så jag får ro att andas ut. Allting går så fort. Ingenting går som det ska heller. När man vill att tiden ska rinna iväg går den så sagta att man bara vill sova bort tiden tills dess. När man vill ha den satans tiden till att göra allt man vill så hinns det inte. Varför ska man alltid ha den där klumpen i magen? Ska fan skita ut den snart!!

Jag undrar hur mycket en människa ska behöva utstå? Hur mycket ska en människa behöva ta? Hur länge ska en människa behöva stå pall för dessa saker? När får hon släppa allting? När blir det för mycket för henne? När får hon andas ut? När får hon ha det bra? När kommer hennes undsättare? Har hon ens en undsättare? Vem skulle hennes undsättare vara? Kan hon välja själv? Vem skulle hon välja? Kan hon inte klara det själv? Då måste hon vara stark. Är hon stark? Skulle hon orka? Måste hon orka? Kan hon inte bara få vara? Hon kanske vill vara ledsen. Hon kanske vill vara ensam. Hon kanske vill ha en räddare i nöden. Måste hon bestämma sig nu? Måste hon bestämma antingen eller? Kan hon inte få allt? Räddaren, tiden, glädjen och tårarna är allt hon vill ha och behöver. Kan hon inte få det?