Axls

FEBRUARI i morgon.
Jävlarns vad härligt, det går framåt.
Längre ljusare dagar och inte alls långt till våren!
Wiowiowiowio! Jag gillart.
Har tänkt på att man oftast bara gillar början på varje årstid.
Hösten - Den friska krispiga luften, färgglade löven och den mysiga halsduken man vevar på sig.
Vintern - Första snön, julen (för vissa) mörkret och att äntligen få tända ljus.
Våren - Solen, fågelkvittret, torra assfalten, lätta kläder och alla dofter.
Sommaren - Där gillar jag allt! Hela sommaren är underbar. (- fjärilsjävlarna)
Antar att man hela tiden längtar till sommaren som man ledsnar på att vänta ut dem andra årstiderna.
Snart är den här. Yes!


Grattis Ivar på namnsdagen! ♥

På vägen från köket till soffan ser jag direkt ut genom fönstret,
en människa som står vid förråden i mörkret och lyser upp sitt ansikte underifrån,
stirra på mig med öppen mun.
Jag sätter mig i soffan. Smyger mot fönstret och vinklar ena persiennen.
Duckar. Kryper under fönstret. Upp igen snabbt som fan och vinklar den andra.
Åt helvete vad jag inte kommer kunna sova i natt!

Var med om något ofantligt snuskigt i dag.
Höll på att kräkas när jag insåg vad det var som hade inträffat
och vad som låg framför mig.
Mer än så får ni inte veta, det vill ni inte heller.
Vi nöjer oss med det.
Är det inte så här man lockar läsare liksom??

Nehe, så steg febern igen.
Hoppas ändå på att jag ska orka med en promenad i morgon utan att vingla.
Ja. Det är så jävla synd om mig!

Är nog den äckligaste människan på planeten just nu.
Svettig, oduschad och undernärd.
Fast redan efter första tabletten kåvepenin känner jag mig lite piggare.
Febern dalar och jag kan svälja utan att gråta.
Jag som skulle göra en massa annat denna helg, inte ligga sjuk.
Ni som känner mig vet också att jag blir nå kärlekskrank till den milda grad när jag är sjuk.
Men det finns ingen att utöva dessa aktiviteter på så bli inte rädd nästa gång vi ses och jag bara vill
kramas kramas kramas kramas kramas kramas kramas kramas kramas kramas kramas!

Satt mitt emot en kille på kanske 1,5 år under dagens mellanmål,
en riktigt sådan glad prick som man bara vill käka upp, han sitter och tuggar
på sin macka nummer 7 miljon.
Helt plötsligt ser jag hur hans ansiktsfärg blir röd, rödare och rödast i samband
med världens tjut på en sekund.
Då är det en ond liten parvel som krupit in under bordet och bitit han i foten,
hur jävlarns hårt som helst så det gick hål!
Åååhhååååå! Tyckte så synd om killen, han fick ju panik.
Ville bara krama om honom och ta med honom hem, bort från den onda parveln.

Varför ska det vara så svårt att lita på någon igen.
Ge med sig. Rämna. Ge upp. Falla. Sluta se upp.
Alla säger samma saker...
Har man blivit bränd x antal gånger och vet hur det känns
så vill man sällan uppleva det ännu en gång.
Istället släpper man ingen nära inpå förens man vet...
Fast då brukar det oftast vara försent...
Så vad är bäst? Kasta sig in med hull och hår utan livlina med allt att förlora, igen?
Eller ta miniminiminiministeg med risk för att missa alltihopa men fortfarande ha hjärtat i behåll?


Det är inte nyttigt för mig att ligga sjuk en sådan sprudlande dag som denna.
Tankar snurrar medans teet sköljer runt i hela kroppen.
Borde ta tag i disk och köpa mig en snosa dus, fast vem orkar?
Som sagt, bli aldrig sjuk i gammal ålder...

Äh, betar av ännu ett avsnitt av L word



Vår vår vår vår vår vår vår vår vår vår vår vår komsikomsikomsi!

När jag dör, om jag dör en helt pang pladaskdöd, då vill jag inte ha en prilla under läppen...
Hej. Ett isblock i skann och man ligger avtuppad på gatan med en sexig prilla rinnandes...
Hej. Hjärtattack och man ligger avtuppad med en sexig prilla rinnandes...
Hej. Påkörd och man ligger avtuppad med en sexig snussträng i mungipan...
Ja. Ni förstår. Så därför försöker jag ge fan i snusen när faran är som störst
och snusa mer i ofarliga lägen.
Blir nog bra!

Nu ska jag fara iväg med bussen för tredje gången i dag.
Ett fysatans flackande blir det men glad är jag för det.

FYI: Det mest yppade ordet i dag har varit FAN. FAN. FAN.
Av många anledningar.

Jag både gillar och inte gillar när man lite smått glömmer viss musik.
Man går liksom miste om den under den tiden man glömt
men när man hör den igen så blir man så förbannat lycklig.

Detta band stavas A L E X!



Det finns liksom inget dåligt med dem.

Don't get offended
If I seem absent minded
Just keep telling me facts
And keep making me smile
Don't get offended
If I seem absent minded
I get tongue-tied
Baby, you've got to be more discerning
I've never known what's good for me
Baby, you've got to be more demanding
I will be yours

I'll pay for you anytime

You told me you wanted to eat up my sadness
Well jump on, enjoy, you can gorge away
You told me you wanted to eat up my sadness
Jump right
Baby, you've got to be more discerning
I've never known what's good for me
Baby, you've got to be more demanding
Jump left

What are you holding out for?
What's always in the way?
Why so damn absent-minded?
Why so scared of romance?

This modern love breaks me
This modern love wastes me

Do you wanna come over and kill some time?
Throw your arms around me.

Behöver en kram. Nu! Av DIG!

Blir galen på allt jävlarns hår som kattorna släpper ifrån sig.
Ser precis likadant ut efter en dag.
Längtar till sommaren då man slipper ungefär 70% av allt hår i näsa, ögon och kläder.

Vad vet vi föresten om att jag får dricka vin 2 dagar i rad?!

Är det så här man vill se ut?


Lite sådär småorange, plutläppar och en ålder på kanske 15?
Nej. Då föredrar jag lite småfeta människor med nariga läppar
och ålderstecken som vittnar om ett spännande liv!

Baaah! Blir så trött på denna fixering...
Ska det vara så svårt att tycka om sig själv?

Det tjänar liksom ingenting till att gråta. (Jag kan inte ens längre...)
Rätt person/er finns inte där och kan trösta.
Så som man vill bli tröstad.
I stället är det bara att bita ihop.
Gråta till fjantiga filmer och låtsas att det är ens egna tårar.
Saknar och vill tillbaka.
Bara se dig en gång till.

Jag gillar mitt liv.
Fast det kan alltid bli bättre.
Ni vet. Utan saknad och sånt tjafs.

Tydligen drack vi "skumpa" också. Heh!
Den här fina pojken kan få mig så glad.
Helt plötsligt får man höra någonting jättefint om sig själv
och man känner sig som den bästa i hela världen.
Jag har sagt det förut, jag vet.
Han är bara bra på det helt enkelt, så ni vet, utifall ni missat.

Helt seriöst så trodde jag att jag var ensam om att fylla 25 i år.
Fast. Nej...

Nej. Nu orkar jag inte vänta längre!

... Tro inte på allt!
Fast lite kul.

Ett gott nytt år ska jag nog lyckas få!
Nu hivar jag ut ugnspizzan och avnjuter den med lite bea,
släcker lampan och efter det drömmer jag gott.



2011 here I come! ♥

Hälsningar från en glad och troligtvis förälskad Alex!
Och fortfarande lite full...