Vad jag förtjänar?

När man har sagt precis allt. Hängt ut sig. Förnedrat sig. Blottat allt.
Men ändå inte får någon respons då är det lätt hänt att det nästa som kommer ut är skit.
Ren jävla skit och elakhet.
Elakheten i mig sitter i den frustration jag känner över att vara helt lämnad. Av dig.
Jag var inte värd mer. Jag är ingenting att kämpa för.
När man har trott på en sak i hela sitt liv så går det inte att sluta tro.
Jag tror på kärleken, jag gör verkligen det och när jag vet och ser att den finns där så har jag svårt att släppa taget, det skulle vara som att sudda ut mig själv. Ge upp någon jag Älskar och har Älskat så vill jag inte.
Det är svagt. Och fegt.

Men just nu har jag kommit till den gräns då jag känner att jag inte borde behöva ta mer.
Men jag vet inte hur man gör.
Hur gör man? För att sluta bry sig? Sluta vara kär? Sluta Älska? Sluta ha ont?
Sluta bli sårad av någon som inte alls har den tron, på sig själv, på mig, på oss?
Jag vet verkligen inte. Därför tar jag till allt dåligt. Allt dåligt jag kan hitta och jag sabbar så mycket det bara går.
Jag sabbar allt! Jag skriker, gråter, slår och kritiserar. Allt på dig. Allt allt allt!
Sen stannar jag upp och hatar mig själv. Varför? Hur i helvete?
Och framtiden som jag så länge länge drömt om, med dig, går i tusen bitar.


Kommentarer
Postat av: sandra*

jag älskar dej iaf!hör av dej om du behöver prata,men innan 11 mars...:)

2010-02-24 @ 20:47:36

Din tanke här, tack!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Tanke:

Trackback