Axls

Fy fan vad jag låter! Som att jag kört ner
en hel jävla slev med gröt i halsen.
Skitjobbigt att svälja och då försvinner självklart
lusten att vilja ligga i tandläkarstolen ännu mer,
därför ringde jag nu och fick ny tid om en månad.
Tjoho!

I natt har jag inte alls lyckats få någon sömn...
Somnade kanske vid 1 halv 2 i natt men vaknade halv 4
av att jag hade skitont i halsen och frös
(trots duntäcke + tjock dubbelvikt filt) sen kunde jag inte
somna om igen förens efter 5 och då ringde klockan
2 timmar senare. Men...! Det jag skulle komma fram till var...
Jag är faktiskt inte så trött just nu, mest in pain!

Sen i min tankeverksamhet så tänkte jag så här:
För att folk verkligen ska förstå (komma ihåg) att man
är sjuk. För guds skull..! Så måste man ojja sig var tionde minut
och säga något i stil med att man är döende för annars
blir man behandlad som om man vore stålmannen.
Typ som att saker blir lättare när man är sjuk?!
När man ligger helt svettig i kramper och inte orkar röra en min
så vill man bara få göra det!!
"Nej, jag är inte sur! Nej, det är ingenting!"
Sen den... Självklart vill man bli uppassad när man mår dåligt
och i princip inte orkar göra mycket. Det är tydligen jävligt svårt att
förstå att en tidning, dricka eller chokladkaka, en uppuffad kudde,
fotmassage, värmande ord och servering av isande vatten
kan kan vara livsavgörande i dessa situationer!
Ja... ni kan ju undra vad som kommer hända mig...
Självklart så kommer jag gå under eftersom jag lider brist på
ovanstående!
När man är frisk är man wonderwoman när man
är döende stålmannen. När får man ge upp? (En liten stund!)
Och bara bli ompysslad!? Det känns som aldrig!!
Vet ni vad det lustiga är?! När jag först kände av att jag var på väg
att bli sjuk blev jag nästan lite glad, jag hade en ursäkt att sova hela
dagarna, jag skulle slippa tandläkarn
och en viss person skulle rå om mig massor.
Sova kan jag inte, tandläkarn slipper jag aldrig
och ingen specialbehandling här inte.