The hard day

Jag förstår ingenting och ingen.
Hur kan man känna sig så här ensam när man har människor runt sig jämt.
Jag vill bara krypa upp i någons famn och få sitta där hur länge jag vill.

Undermedvetet så vet jag. Jag kan inte slippa undan. Ingen annan vet.
Hur ska de göra det när jag inte vet det själv. Paniken bara stegrar.

Snälla snälla snälla. Jag kan inte andas.

Kommentarer

Din tanke här, tack!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Tanke:

Trackback