Dröm
Så kommer vi till dessa drömmar igen. Den här var en olycklig men lycklig sådan.
Det var dagen då Bloc party skulle spela och det var en stooor marknad/tivolo där det hela skulle äga rum.
Jag och Peter skulle packa och klä på oss. Det var inte alls långt kvar innan vi skulle möta alla Peters kompisar. Jag hade inte planerat något med mina eftersom vi skulle se Bloc party.
Jag har skitsvårt att bestämma mig för vilka kläder jag ska ha och Peter blir bara mer och mer sur för
att jag tar sån tid på mig. Det sista han säger är glöm inte biljetterna innan vi går ner mot allt ståhej.
Jag går före Peter i trappen. Han möter en granne som vill ha ett säkert vittne på att hon har lagt sin nyckel alldeles vid porten under en sten. Peter säger jaha och vi går neråt. På vägen ner går vi med en massa människor som vi känner. Vet inte alls vilka det var.
När vi var nere på "nöjesfältet" så mötte vi alla Peters kompisar och han var skitglad. Han flamsade runt.
Snackade. Snackade om brudar. Tog kort på alla. Alla brudar som gick förbi. Jag stod där och väntade på att tiden skulle gå... Bara 5 min kvar till Bloc party börjar så jag tänkte leta fram biljetterna.
Jag utbrister "Tog du biljetterna?". Då tänder det till i Peters ögon och han blir förbannad på mig.
Han blir less. Säger inte ett ord till mig. Jag gräver i väskan och hittar dem. Klappar Peter på huvudet och säger "Jag får väl gå själv då". Inte ett ord. Så fort jag lämnade gänget så hade de skitkul igen.
Nu var jag helt själv på en stooor tillställning med massvis av folk. Jag hade ingen aning om vart konserten skulle hålla hus och jag ville ju ha med mig någon till konserten nu när inte Peter skulle med.
Jag hörde en massa tjejer som ville gå på konsert men inte hunnit innan det var slutsålt. Jag sa till alla att jag hade en biljett över. Alla sken upp. Men såklart så pratade INGEN om Bloc party. Det var något annat band. Jag ser att klockan är en kvart för mycket. Jag ger upp. Jag kommer missa allt ändå. Jag går mot ett litet matcafe. Där sitter alla Peters kompisar. Peter var på toa. Alla tittar på mig när jag går förbi helt svullen runt ögonen efter gråt. Jag går längst in i hörnet med den lilla semlan jag köpt. Äter lite på den. Känner mig hopplös. Kollar mig lite runt. Och DÄR. Bakom mig. Är ett stooort fönster där man ser Bloc party uppträda och man hör hur bra som helst. Det kändes nästan som om man kunde ta på dem. Jag tänkte att det här är nog den bästa platsen av alla. Under tiden har Peter och co. gått. Jag ligger ensam kvar på stolarna och spanar genom fönstret. Lyssnar.
Jag hörde låtarna också. På riktigt. Kanske mobilen som ringde.
I den här drömmen så dök många farhågor upp. Väldigt mycket som jag känner igen mig i.
Det hela kändes jätteobehagligt från början till slut.
Det var dagen då Bloc party skulle spela och det var en stooor marknad/tivolo där det hela skulle äga rum.
Jag och Peter skulle packa och klä på oss. Det var inte alls långt kvar innan vi skulle möta alla Peters kompisar. Jag hade inte planerat något med mina eftersom vi skulle se Bloc party.
Jag har skitsvårt att bestämma mig för vilka kläder jag ska ha och Peter blir bara mer och mer sur för
att jag tar sån tid på mig. Det sista han säger är glöm inte biljetterna innan vi går ner mot allt ståhej.
Jag går före Peter i trappen. Han möter en granne som vill ha ett säkert vittne på att hon har lagt sin nyckel alldeles vid porten under en sten. Peter säger jaha och vi går neråt. På vägen ner går vi med en massa människor som vi känner. Vet inte alls vilka det var.
När vi var nere på "nöjesfältet" så mötte vi alla Peters kompisar och han var skitglad. Han flamsade runt.
Snackade. Snackade om brudar. Tog kort på alla. Alla brudar som gick förbi. Jag stod där och väntade på att tiden skulle gå... Bara 5 min kvar till Bloc party börjar så jag tänkte leta fram biljetterna.
Jag utbrister "Tog du biljetterna?". Då tänder det till i Peters ögon och han blir förbannad på mig.
Han blir less. Säger inte ett ord till mig. Jag gräver i väskan och hittar dem. Klappar Peter på huvudet och säger "Jag får väl gå själv då". Inte ett ord. Så fort jag lämnade gänget så hade de skitkul igen.
Nu var jag helt själv på en stooor tillställning med massvis av folk. Jag hade ingen aning om vart konserten skulle hålla hus och jag ville ju ha med mig någon till konserten nu när inte Peter skulle med.
Jag hörde en massa tjejer som ville gå på konsert men inte hunnit innan det var slutsålt. Jag sa till alla att jag hade en biljett över. Alla sken upp. Men såklart så pratade INGEN om Bloc party. Det var något annat band. Jag ser att klockan är en kvart för mycket. Jag ger upp. Jag kommer missa allt ändå. Jag går mot ett litet matcafe. Där sitter alla Peters kompisar. Peter var på toa. Alla tittar på mig när jag går förbi helt svullen runt ögonen efter gråt. Jag går längst in i hörnet med den lilla semlan jag köpt. Äter lite på den. Känner mig hopplös. Kollar mig lite runt. Och DÄR. Bakom mig. Är ett stooort fönster där man ser Bloc party uppträda och man hör hur bra som helst. Det kändes nästan som om man kunde ta på dem. Jag tänkte att det här är nog den bästa platsen av alla. Under tiden har Peter och co. gått. Jag ligger ensam kvar på stolarna och spanar genom fönstret. Lyssnar.
Jag hörde låtarna också. På riktigt. Kanske mobilen som ringde.
I den här drömmen så dök många farhågor upp. Väldigt mycket som jag känner igen mig i.
Det hela kändes jätteobehagligt från början till slut.
Kommentarer
Trackback