Från 3-7 till 21

Eftersom jag varit på språng
mycket i sommar så har det helt enkelt
inte blivit av att jag har velat skriva inom den
här kategorin för att förstöra min härliga jargong.
Så jag tar denna tråkiga eftermiddag/kväll och skriver
om mitt otroliga liv mellan 3 och 7 år...
Jag borde ligga på mitt tionde eller elfte år men
det kommer tids nog det med!

3 år
Livet rinner på som innan men en sak jag glömt att
nämna är att jag alltid har haft katt.
Första katten vi hade hette smulan och hon fanns
redan innan mig. Hon blev sjuk och gick bort men
liten som man var så förstod man inget och plopp
så hade vi Tuttis istället, en katt som jag minns jättebra
för henne hade vi länge.
En helsvart liten madam.

4 år
Feeling eller Sven Eric som han egentligen heter kom nu
in i våra liv.. eller rättare sagt mammas till att börja med.
Han har alltid varit Feeling för mig och alla andra runtomkring
så därför blev det aldrig att han fick heta något annat, kanske
Svenne om det var något finare kalas.
Man kan höra bara på namnet att han inte var av den
"nyktraste" sorten men det är inget jag har tänkt på alls.
Nu såhär i efterhand vet jag att det inte alltid var vanlig tobak
i de pipor som de rökte.

5 år
Rullar fortfarande på och mamma har fortfarande
sällskap av Feeling.
Avlöser varannan helg hos pappa.
Dagis som jag hatar. Fanns en kille där som
hette Kalle som jag var livrädd för och eftersom
jag mest lekte själv när jag var liten liten så
vågade jag inte göra så mycket.
Inget annat speciellt händer som jag minns.

6 år
Leker med alla grannbarnen och har det
bra. Pusslekar och barbieporr.
Barbie ♥ Ken
(Eller Erik, prinsen i den lilla sjöljungfrun som jag hade)

7 år
Ettan och livlig entusiasm att lära mig saker i skolan.
Blir populär och får många chansfrågningar ^^
Jag vet att det var i ungefär den här åldern som mamma
försökte ta livet av sig.
Jag hade en kompis som sov över och Kim med, vi
sov i samma rum i en våningsäng och jag hör en massa
liv utanför och dörrar som öppnas.
Jag öppnar dörren och ser att mamma ligger på en bår
och blir utrullad av ambulansmän.
Jag tror att Feeling försökte tala om för mig att allt skulle bli
bra men jag minns mest att jag kollade ut genom fönstret
medans ambulansen åkte iväg och bara grät.
Efteråt fick jag veta att hon hade skrivit ett självmordsbrev
och tagit en massa piller för att ta sitt liv.
I samma veva eller om det var senare... Äh skit samma!
Så var vi på en finlandskryssning 24 timmars.
Det var jag, Kim, mamma och Feeling.
Allt slutar i kalabalik!
Jag minns bara skrik och det mamma berättade för
mig inne i hytten sent på natten.
Självklart så dricker man på en finlandsbåt! Och så
gjorde Feeling och mamma. Mamma var väl mer försiktig
än Feeling och han spårade ut totalt. De skrek och bråkade
på varandra tills Feeling drog iväg (Detta var kanske på eftermiddagen)
Efter många timmar och det har hunnit bli kväll så blir mamma allt mer orolig
och de på båten har inte sett till han. Man hittar hans plånbok och cigaretter
ute på däck och mamma tror att han har hoppat... Hon gråter och gråter.
Väl inne i hytten vet jag att mamma pratade med Kim och mig om allt
möjligt. Minns inget utav det, bara en sak.
Hon berättade att hon var adopterad och att våran mormor & morfar
egentligen inte var våra riktiga.
Jag tror inte jag brydde mig så mycket om det för några dagar efter
så minns jag att jag sa det till alla i matkön som gick i min
klass och ingen utav dem brydde sig heller.
Men så var det.
Iallafall så vaknar jag supertidigt i hytten av att mamma hjälper Feeling
att duscha. Han hade hamnat i fyllecell hela natten och blivit helt
sönderslagen. Riktigt mörkblå över hela ryggen och märken efter
handbojor. Hemskt att se!
Efter den händelsen blev han förtidspensionerad eftersom
hans rygg blev totalt kvaddad.
Vilket ledde till att han mest var hemma...
Och ni vet ju hur man blir efter för mycket tid hemma?!
Mer om det sen.

Detta ljuvliga år (Ho hoo!) fick vi våran hund Lizzy också
Hon var fulast i kullen så ingen ville ha henne så då
fick vi ta henne. Men hon var världens sötaste
och på vintrarna när man skulle ut och gå med henne så slet
hon alltid av våra mössor (Ni vet de där med en bautastor boll på)
och lekte järnet med dem tills det bara blev några trådar kvar.
Vi gick på det varje gång såklart ^^


Bah!
Nu fick jag nog med en del.
Är säkerligen en massa olika tidshopp
men det är inte så mycket att göra åt.
Har ingen jag kan fråga om allt direkt
så det får bli från min point of view.

En nypa salt.

Kommentarer
Postat av: Starzine

bloggterapi..inte dumt alls..kanske ska utveckla ideen och bli rik? om du är snäll så kan du få vara med på ett hörn ;)

2007-08-26 @ 18:38:44
Postat av: Jenny

Blir så ledsen när man hör om barn som inte har bra uppväxter. (Nu säger jag inte att det alltid var dåligt för din del, för säkerligen var det bra mycke också)
Nu har jag ont i magen och ska snart jobba. blä. Hoppas skolan går bra! Puss

2007-08-28 @ 12:09:16

Din tanke här, tack!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Tanke:

Trackback