Sinnesro

Vet inte vart jag ska ta vägen. Knuten i magen bara dras åt och kommer inte att släppa i första taget.
Jag kan inte hålla fingrarna i styr, hela tiden vill jag ringa dig, messa dig, mejla dig och åka hem till dig.
Men skulle jag göra något liknande så känns det som att jag skulle förlora dig ännu mer och det vill jag inte.
Jag vill att du ska sakna mig och längta efter mig.
Jag vill veta vad du tänker och vad du vill. Jag vill komma in i ditt huvud så jag vet vad som försigår.
Just nu känner jag att jag skulle kunna göra så mycket för dig och mig. Men jag är inte äns säker på om det kommer finnas något vi så jag försöker tänka i lagom mängder så att inte knuten i magen kväver mig om allt skulle rasa samman...

Tack och lov har jag världens lugnaste och förnuftigaste människa hos mig nu som för tillfället ligger och sover i min säng, så det blir soffan för mig inatt.
Hon är en av de raraste personer jag har, hon hetsar inte upp sig, hon vet vad som behövs. Jag har bara idag hunnit tänka på mycket som hon sagt och mycket av hennes sinnesro och säkerhet har smittat av sig en del och det känns faktiskt bättre idag än igår även om läget fortfarande är detsamma, tyvär.

Det känns som om jag bara skriver en massa negativt vilket inte är min mening. Det är bara så mitt liv ser ut...

Kommentarer
Postat av: johan

Usch det låter som en ritigt jobbig separation, men jag vet vad du menar. jag har gott igenom det tillsammans med miljoner andra i världen som också gott igenom det. du tror att du är ensam men det är du inte. det tar tid men det går över.jag lovar!hang in there!


Din tanke här, tack!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Tanke:

Trackback