Axls

All denna smärta som man konstant måste uppleva hela tiden är helt befäng. Man laddar enbart sina batterier för att orka ta sig igenom allt negativt. Det är få gånger då man laddar upp sig för någonting positivt och när man väl gör det så slutar allting ändå i en enda stor röra med en massa negativ laddning. Det finns ett fåtal gånger då man verkligen lyckats och det har varit de absolut bästa ögonblicken i mitt liv. Det finns också de gånger då man helt enkelt har glömt att ladda om och då händer ingenting, varken bra eller dåligt. För mig så betyder "inte dåligt" att det har varit bra. Jag är tvungen att ta av det jag får även om det bara är lite. När jag har varit som mest lycklig har jag hela tiden hållt fast vid det och trott att det ska förbli så men med mina fantasier så kan jag inte bli annat än besviken. Man måste börja från botten om man vill nå toppen med glans. Ta en dag i taget och se vad händer med ett halvt laddat sinne. Att leva med förhoppningar och önskningar ger bara besvikelse. Att vissa saker är ouppnåeliga vet alla. Men inte jag. När en sak uppfylls så lever man på det som en våg tills sista droppen och man vill inte hoppa av. Egentligen borde man hoppa av innan den dunstar bort helt och hållet. Då har man saker att kolla tillbaka på med glädje och förhoppningsvis någon som tar emot en när man hoppar av.