Axls

Har sovit som en guuud!
Första natten med en 120 säng var gudomlig vill jag lova.
Jag fick sova!

Och i dag, när jag vaknade så kände jag den där lyckan pumpa runt i kroppen.
Jag vill helt ärligt inget annat än att känna såhär jämt. Varför kan man inte det?
Varför kan man inte få göra allt sånt som man vill.
(Ligga och kramas o pussas o hångla) utan att känna sig stressad.
Utan att känna att man egentligen borde göra något annat.

Skulle jag få bestämma så skulle jag inte göra något annat än att vara med Ben.
Så känns det. Jag är kär. Fortfarande otroligt jävla kär!

Virka skulle jag också göra mellan varven ^^

Hösten är här.
Frost och mörker präglar nu morgnarna då man hellre vill ligga kvar under täcket och kramas.
Man drar på sig sitt bleka leende, darrandes väntande på bussen.
Väl framme slår man in pinkoden, öppnar dörren, drar ner hörlurarna och hör ingenting i den inte så vanligt tysta byggnaden.
Håller tummarna att det finns nybryggt kaffe att fylla det extra stora glaset med.
Väntar på att den långa visaren ska ställa sig i rätt position i en mysig soffa i ett lagom mörkt rum.
Resten av dagen går snabbt. x10 ungefär.
När man känner att kroppen lite lätt börjar bli varm av allt blod som rusat runt så vet man att dagen är slut.
Kroppsodörerna gör sig märkbara när man intagit det enda lediga sätet på den gula bussen.
Tänder en lampa när jag kommer hem.
För att det är mörkt nu.

Jag troddde aldrig detta om dig.
Även fast jag hade min misstro så vet jag innerst inne att jag trodde på det du sa.
Men det gör inte saken bättre.
Du kunde se mig i ögonen och säga att jag kan lita på dig, du kunde le trots din lögn.
Att du var kapabel att göra detta mot mig... Det dödar mig.
Du ljög. Du svek. Du har förstört.

Världen är uppochner just nu.

Detta är så förbannat svårt för mig att hantera.
Det är ingen liten bagatell som så många kan tycka.
Inte för mig.
Det kommer bli svårt att lita på dig.
Allt kommer kännas som en stor lögn.
Att se dig i ögonen...
Som att börja om på ruta ett.
Orkar jag det?
Orkar du det?

När du säger att du Älskar mig gör det så jävla ont.

Vad kommer bli annorlunda?
Kommer det ske igen?
När kommer det kännas bra?
Hur ska man göra för att det ska kännas bra?
När fan tar dessa tårar slut?

Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig.

Hur ska man älska nån som har älskat nån föru?

Vissa stunder kan det kännas ensamt
om du undrar vad jag tänker på.
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
som om hon skulle försvinna då.

Vissa dagar...

Jag längtar tills det där lugnet infaller sig.
Då man kan pusta ut och ta allt med ro.
När man har fått ta det där klivet. Klivet som jag väntat på i flera flera år.
Med det klivet vill jag varva ner. Stålsätta mig på en fast punkt och börja bygga uppåt & framåt.
Det kliar och kliar i fingrarna för att jag vet att det närmar sig.
Jag tror på det här!

Åh. Enda kruxet är att jag vill att det ska ske nu nu nu!
Jag vill packa ner alla våra saker och packa upp dem på en helt ny plats som ska vara våran och ingen annans.
Helt jävla underbart!
Längtar längtar!

Jag är inte van vid det här.
Jag är van att allt ska gå åt helvete. Jag är den realistiske pessimisten
som alltid tror det värsta om allt och alla.
Jag har inte haft många riktigt godhjärtade omkring mig under mitt liv. Inte på riktigt.
Utan såna som är snälla för att få ut något själv av det
eller som inte alls gett mig det jag givit dem.
Men att nu ha någon att lita på, jag vet inte hur man gör. Alls.
Jag kan räkna med dig.
Va?! Jag trodde inte det fanns sådana människor. Jag slutade vara naiv i tonåren
då jag kom till insikt att jag inte ens kunde räkna med min egna familj.
Tomma löften gång på gång och ett ständigt utnyttjande.
Men trots allt det så fanns det iallafall kärlek, bara det att den blev väldans skev.

I dag kan jag räkna människorna i mitt liv jag kan lita på och räkna med för alltid på en hand.
Och det är så jag vill ha det.

Men det är Du som gjort att jag börjat känna hopp om en helt underbar framtid.
Jag längtar efter dig. Du bryter den tystnad jag hamnar i när jag är uppe i mitt blå.
Det finns ingen jag hellre spenderar mina morgnar och nätter med.
Du ger tillbaka. Du finns alltid där.
Antingen har du gjort mig naiv igen eller så är det bara såhär det ska vara. Egentligen.
Helt jävla underbart. Glädje. Värme. Omtanke. Kärlek. Kramar. Tillit. Öppenhet.
Tårar som torkas. Ärlighet. Respekt. Längtan. Hopp. Stötta.

Är så förbannat jävla kär i Dig!




Jag måste varit någon annan innan jag kände dig ♥

Jag kan inte mer än skratta.
Jag & G får världens skumaste taxischaufför när vi ska åka in och handla.
Under den 20 min långa bilresan kanske han kollar på vägen 1 min.
Blicken flackade från backspegeln mot mig, blicken bak mot mig, backspegeln, bak, backspegeln... Ja.
Och han vevade med kropp och armar. Pratade om saker så man bara tänkte -Va?! Tyst innan jag slår dig!
Körde som en idiot också. Tackar gudarna att vi fick en lugn och tyst farbror vid ratten på vägen hem.


Ja vad mer.
Känner att jag har bestämt mig.
Jag ska lyckas ta mig väck härifrån.
Det kliar i hela kroppen och jag längtar till något nytt och spännande.
Nya utmaningar. Nya människor. Ny miljö. Nya möjligheter.
Jag vet inte alls hur det ska gå till för helst skulle jag vilja ta mitt pick & pack & Dig och dra idag,
men det funkar ju inte riktigt så. Tyvärr!
Fast jag har hört att man kommer långt på envishet så man vet aldrig.

Nej!

Så här ser vädret ut där jag kommer befinna mig.



Jag klagar inte...

Är inte van att jobba helg, aldrig gjort det förr fast värt extrapengarna.
Visst kan man göra roligare saker en lördag som denna än att lyssna på en mjauande tant och lösa korsord.
Fast vad skulle det vara?
En hel del jävligt onödiga saker, då känns detta mer värt!

Nymöblerat i vardags/sovrum, Älskar förnyelser.
Känns som att man vrider och drar bort gammalt skit och groll när man svettas med förflyttning av tunga möbler.
Sedan avnjuta det hårda slitet med tända ljus, tul & rena lakan. Iiih!
DEN känslan!

Nej. I väntan på lite filmsällskap ikväll tänker jag poppa och studsa.




Svensk pop. Jag säger bara det. Svensk pop!!


"Jag tror du söker efter mer än du ser
Men jag ser att du ler och jag tror att du tvivlar"

Lovar du att alltid tala sanning?
Lovar du att sanningen är sann?
Lovar du att det aldrig kommer finnas någon annan?
Lovar du att du alltid kommer Älska mig?
Lovar du att aldrig göra mig ledsen?
Lovar du att berätta allt för mig utan att jag behöver fråga?
Lovar du att respektera mig?
Lovar du att fånga mig innan jag slår i marken?
Lovar du att jag kan lita på dig?
Lovar du ett liv utan hemligheter?
Lovar du att inte ge upp?
Lovar du att alltid stå vid min sida?
Lovar du att inte glömma bort mig även fast jag står framför dig?
Lovar du att inte krossa mig?

Håller du vad du lovar?

Jag lovar,
och jag håller vad jag lovar!

"And for you I keep my legs apart
And forget about my tainted heart
And I will never ever be the first to say it
But still I, yes you know, I..I..I..
I would do it
Push the button
Pull the trigger
Climb a mountain
Jump off a cliff
Cause you know baby I love you love you
A little bit
I would do it
Iwould say it
cause it was you and I, not only I
Ha hm"

Lördagen den 27:e får man lalla med i hennes underbara låtar! Ljuvligt

Börjar tröttna rejält på detta.
Att vara hemmafru är inget för mig.
Måste göra saker, kan inte slappna av och just nu har jag ont till råga på allt...

Men.
SÄKERT! Kommer till PoPaganda!
Den 17 Augusti flyger jag och Älsk till utlandet.
Dagarna minskar tills mina Älskade vänner kommer hem.
Fyndat kläder på second hand som jag modifierat till gudomliga plagg.
Snart blir tältningen av, om vädret vill vända till helgen.

Ja.
Positiv! Positiv! Positiv!

Ingen sömn...
Det går bara inte. Hoppas humöret dansar upp
och att denna fredag inte knölar ihop min mage till en pantad burk.
Vill bara att du håller om mig, jämt!

Alltså, helvete vilka mardrömmar!

Den första vaknade jag upp skakandes av och bara tryckte mig mot Älsk
och slängde runt hans armar om mig.

Den andra fick jag världarnas klump i magen av.

Den tredje blev jag mest besviken av.

Men den första... Jag trodde jag var inne i drömmen när jag låg vaken i kanske  en timme.
Jag kunde inte röra mig snabbt nog och han var överallt.

Så ja, just nu känner jag mig rätt så förstörd.

Försöker som sagt att tänka lite positivt.
Har en del saker att se fram emot.
Eller rättare sagt, detta är saker jag längtar till.

-Varje måndag: True blood
-Amelies hemkomst den 30 Juli kl 17.20
-Lata soliga dagar
-Sandras vinkväll den 29 Juli
-Helgen som ska spenderas i ett tält i skogen med en fining
-Vecka 31
-Nästa gång jag äter pizza
-Popaganda
-Maskinen kliver ut ur studion
-Twilightfilmen



Trots att igår var en dag i sorg och till viss del lättnad så är jag glad.
Sov gott Älskade Ritva ♥

Försöker räta på ryggen, vara stolt, le och bara tänka positivt.
Men funkar inte så bra, inte denna vecka iallafall.
Jag känner mig otillräcklig, ful, ledsen och negativ.

Efter idag ska jag försöka vända på det.
Allt handlar om attityd och självkänsla.
Sluta tro det värsta och misstro varenda kotte.
Bara för att en ljuger betyder det inte att alla andra gör det?

Jag har trots allt jorden bästa pojkvän.
De mest ultimata vännerna.
Njut! Älska! Ge! Ta! Tro!
Borde inte vara så svårt?!

Äääälskar denna människa!
Är så förbannat kär att jag blir knäpp, på gott & ont.



Tänker inte släppa taget om Dig, bara så du vet!

Snart är skiten förbi.
Allt som påminner om mammas bortgång.
Hennes dödsdag, mors dag, studenten, begravning & liljekonvaljerna...

Det är samma sak varje år.
Kroppen vet exakt även fast man aldrig ägnat en tanke på saken.
Man vill inget hellre än att rulla ihop sig till en liten boll, stänga ute världen i en månad.

Vänner, familj, människor kommer i andra hand,
jag är väldigt egoistisk denna tid. Med all rätt.
Men eftersom det inte är ok att tänka på sig själv främst i detta land så måste jag även ursäkta mig.
Ingentig jag gör är ok om jag inte säger "Förlåt, men..."
Fast inte nu. Och helt ärligt skiter jag i det.

Min mamma dog en onödig död för 6 år sedan och jag kommer nog aldrig komma över det.
Det är inte bara det faktum att hon är död...
Det fanns ett helvete innan hon dog och ett helvete efter hon dog.
Så jag ger mig själv denna månad att gräva ner mig i, minnas.
Försöka minnas dem bra sakerna vilket inte är lätt och tar tid.

Snart. Fram tills dess, JAG!