25:e Februari
Jag vet inte jag.
Dagarna kommer och går.
Har inhandlat en del tidsfördriv som kan hålla tankar och kropp sysselsatt ett tag framöver.
Bl.a. En skräckroman på bokrean som jag får se när jag sätter tänderna i.
Annars känns och är det väldigt tomt just nu.
Töm och glöm eller vad är det man brukar säga?
Dagarna kommer och går.
Har inhandlat en del tidsfördriv som kan hålla tankar och kropp sysselsatt ett tag framöver.
Bl.a. En skräckroman på bokrean som jag får se när jag sätter tänderna i.
Annars känns och är det väldigt tomt just nu.
Töm och glöm eller vad är det man brukar säga?
Februari 07/08/09
Vad jag förtjänar?
När man har sagt precis allt. Hängt ut sig. Förnedrat sig. Blottat allt.
Men ändå inte får någon respons då är det lätt hänt att det nästa som kommer ut är skit.
Ren jävla skit och elakhet.
Elakheten i mig sitter i den frustration jag känner över att vara helt lämnad. Av dig.
Jag var inte värd mer. Jag är ingenting att kämpa för.
När man har trott på en sak i hela sitt liv så går det inte att sluta tro.
Jag tror på kärleken, jag gör verkligen det och när jag vet och ser att den finns där så har jag svårt att släppa taget, det skulle vara som att sudda ut mig själv. Ge upp någon jag Älskar och har Älskat så vill jag inte.
Det är svagt. Och fegt.
Men just nu har jag kommit till den gräns då jag känner att jag inte borde behöva ta mer.
Men jag vet inte hur man gör.
Hur gör man? För att sluta bry sig? Sluta vara kär? Sluta Älska? Sluta ha ont?
Sluta bli sårad av någon som inte alls har den tron, på sig själv, på mig, på oss?
Jag vet verkligen inte. Därför tar jag till allt dåligt. Allt dåligt jag kan hitta och jag sabbar så mycket det bara går.
Jag sabbar allt! Jag skriker, gråter, slår och kritiserar. Allt på dig. Allt allt allt!
Sen stannar jag upp och hatar mig själv. Varför? Hur i helvete?
Och framtiden som jag så länge länge drömt om, med dig, går i tusen bitar.
Men ändå inte får någon respons då är det lätt hänt att det nästa som kommer ut är skit.
Ren jävla skit och elakhet.
Elakheten i mig sitter i den frustration jag känner över att vara helt lämnad. Av dig.
Jag var inte värd mer. Jag är ingenting att kämpa för.
När man har trott på en sak i hela sitt liv så går det inte att sluta tro.
Jag tror på kärleken, jag gör verkligen det och när jag vet och ser att den finns där så har jag svårt att släppa taget, det skulle vara som att sudda ut mig själv. Ge upp någon jag Älskar och har Älskat så vill jag inte.
Det är svagt. Och fegt.
Men just nu har jag kommit till den gräns då jag känner att jag inte borde behöva ta mer.
Men jag vet inte hur man gör.
Hur gör man? För att sluta bry sig? Sluta vara kär? Sluta Älska? Sluta ha ont?
Sluta bli sårad av någon som inte alls har den tron, på sig själv, på mig, på oss?
Jag vet verkligen inte. Därför tar jag till allt dåligt. Allt dåligt jag kan hitta och jag sabbar så mycket det bara går.
Jag sabbar allt! Jag skriker, gråter, slår och kritiserar. Allt på dig. Allt allt allt!
Sen stannar jag upp och hatar mig själv. Varför? Hur i helvete?
Och framtiden som jag så länge länge drömt om, med dig, går i tusen bitar.
Hon sjunger det jag tänker och känner
Melissa Horn - Jag kan inte skilja på
Det är dags att tänka efter O jag vill inte följa med Det har regnat hela sommarn och jag känner med det Jag ville vänta tills du fråga o du frågade tillslut Jag hörde sånger i mitt huvud men dem kom aldrig ut O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig Och jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig Du ville prata häromdagen O helt plötsligt blev det tyst Jag undrar vad som hände Vi som skrattade nyss Du trodde säkert att jag hoppats På nått som aldrig ska bli av Men jag har aldrig lyssnat när du lovat Aldrig ställt några krav O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig Och kan inte skilja på om jag vill vara med dig O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig Vi tar en paus och lämnar rummet O nu släpper du min hand På varsin sida av vägen som en främling för varann Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord Du har viljan att bli större, här är du redan stor O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig Ne Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig Ne Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig Att man inte gör såhär emot mig