Axls

Satt mitt emot en kille på kanske 1,5 år under dagens mellanmål,
en riktigt sådan glad prick som man bara vill käka upp, han sitter och tuggar
på sin macka nummer 7 miljon.
Helt plötsligt ser jag hur hans ansiktsfärg blir röd, rödare och rödast i samband
med världens tjut på en sekund.
Då är det en ond liten parvel som krupit in under bordet och bitit han i foten,
hur jävlarns hårt som helst så det gick hål!
Åååhhååååå! Tyckte så synd om killen, han fick ju panik.
Ville bara krama om honom och ta med honom hem, bort från den onda parveln.

Varför ska det vara så svårt att lita på någon igen.
Ge med sig. Rämna. Ge upp. Falla. Sluta se upp.
Alla säger samma saker...
Har man blivit bränd x antal gånger och vet hur det känns
så vill man sällan uppleva det ännu en gång.
Istället släpper man ingen nära inpå förens man vet...
Fast då brukar det oftast vara försent...
Så vad är bäst? Kasta sig in med hull och hår utan livlina med allt att förlora, igen?
Eller ta miniminiminiministeg med risk för att missa alltihopa men fortfarande ha hjärtat i behåll?


Det är inte nyttigt för mig att ligga sjuk en sådan sprudlande dag som denna.
Tankar snurrar medans teet sköljer runt i hela kroppen.
Borde ta tag i disk och köpa mig en snosa dus, fast vem orkar?
Som sagt, bli aldrig sjuk i gammal ålder...

Äh, betar av ännu ett avsnitt av L word



Vår vår vår vår vår vår vår vår vår vår vår vår komsikomsikomsi!

När jag dör, om jag dör en helt pang pladaskdöd, då vill jag inte ha en prilla under läppen...
Hej. Ett isblock i skann och man ligger avtuppad på gatan med en sexig prilla rinnandes...
Hej. Hjärtattack och man ligger avtuppad med en sexig prilla rinnandes...
Hej. Påkörd och man ligger avtuppad med en sexig snussträng i mungipan...
Ja. Ni förstår. Så därför försöker jag ge fan i snusen när faran är som störst
och snusa mer i ofarliga lägen.
Blir nog bra!

Nu ska jag fara iväg med bussen för tredje gången i dag.
Ett fysatans flackande blir det men glad är jag för det.

FYI: Det mest yppade ordet i dag har varit FAN. FAN. FAN.
Av många anledningar.

Behöver en kram. Nu! Av DIG!

Blir galen på allt jävlarns hår som kattorna släpper ifrån sig.
Ser precis likadant ut efter en dag.
Längtar till sommaren då man slipper ungefär 70% av allt hår i näsa, ögon och kläder.

Vad vet vi föresten om att jag får dricka vin 2 dagar i rad?!

Är det så här man vill se ut?


Lite sådär småorange, plutläppar och en ålder på kanske 15?
Nej. Då föredrar jag lite småfeta människor med nariga läppar
och ålderstecken som vittnar om ett spännande liv!

Baaah! Blir så trött på denna fixering...
Ska det vara så svårt att tycka om sig själv?

Det tjänar liksom ingenting till att gråta. (Jag kan inte ens längre...)
Rätt person/er finns inte där och kan trösta.
Så som man vill bli tröstad.
I stället är det bara att bita ihop.
Gråta till fjantiga filmer och låtsas att det är ens egna tårar.
Saknar och vill tillbaka.
Bara se dig en gång till.

Jag gillar mitt liv.
Fast det kan alltid bli bättre.
Ni vet. Utan saknad och sånt tjafs.

Tydligen drack vi "skumpa" också. Heh!
Den här fina pojken kan få mig så glad.
Helt plötsligt får man höra någonting jättefint om sig själv
och man känner sig som den bästa i hela världen.
Jag har sagt det förut, jag vet.
Han är bara bra på det helt enkelt, så ni vet, utifall ni missat.

Helt seriöst så trodde jag att jag var ensam om att fylla 25 i år.
Fast. Nej...

Nej. Nu orkar jag inte vänta längre!

... Tro inte på allt!
Fast lite kul.

Ett gott nytt år ska jag nog lyckas få!
Nu hivar jag ut ugnspizzan och avnjuter den med lite bea,
släcker lampan och efter det drömmer jag gott.



2011 here I come! ♥

Hälsningar från en glad och troligtvis förälskad Alex!
Och fortfarande lite full...

Nu säger jag tjarå till 2010 som nog har varit det mest händelserika året någonsin.
Kan inte hjälpa att jag älskart!
Nu beger jag mig vidare mot Addan och nästa år kommer jag sitta på en buss på väg hem.
Ensam ♥



Tjoflöjt & skål!

Säsong 1 & 2 är nu hemklickat av denna spektakulära serie!
Wiiiowiowiowiiii!

Alltså detta var ju hysteriskt kul.
Varför har jag missat såna här roligheter på intranätet?
Jag diggar mig själv som snubbe! Het!

I mitt kaotiska tillstånd råkar jag stoppa in en bg (URS URS URS)
men det var inte förns då jag kom på att min förvirring är lite värre än vanligt.
Min stressade själ har inte fått någon rätsida på en endaste sak dem senaste veckorna.
Är lite jobbigt att vara jag i stressade situationer då jag tenderar till att hamna i någon slags koma istället för att ta tag i sakerna. Allt löser sig. Jovisst men vad fan, man kan väl underlätta lite för sig själv kanske?!
Så kanske man slapp ha 1001 saker i skann när det bara kan röra sig om 2-3.
Att man aldrig lär sig...

Sen har jag kommit på en annan sak som gör mig livrädd.
När det handlar om vissa saker så har jag aldrig aldrig aldrig tvekat, jag har tagit saken med ro utan en massa frågor hängandes i luften och tagit det för vad det är.
Men nu. Det säger stopp. Jag når en viss punkt men jag kan inte komma längre.
Så har det aldrig varit...
Antar att åldern 25 och allt vad det inneburit tagit ut sin rätt och har gjort mig fragil...

Kan inte förstå att jag har så många bra människor i mitt liv.
En del dåliga också förstås men dem skiner jag i.
Jag hoppas att det förblir så,
att det inte kommer in några fler dåliga och förstör igen.
Att vara blåögd och snäll lönar sig liksom inte alltid
fast det gör det inte att vara misstänksam och bitter heller...
Och måste jag välja så väljer jag det förstnämnda!

Ah fast nu blir det så här igen.
Någon som kan trycka på paus så man får en chans att hänga med på jordlivet?
Spenderar alldeles för mycket tid i det blå just nu.

Har såna där härligt rödrosiga pussläppar.

Ett tidigt god morgon från den mest ofotogeniska människan någonsin!



Ser ut som folket i The grinch! Ha ha ha haa!
Äh. Som sagt. God morgon!!