Axls

Nu fick jag en sådan lyckoklump i magen.
Jag tänkte mig hur mitt liv skulle se ut i Februari månad...
Varför just Februari vet jag inte så fråga mig inte men det såg fint ut kan jag säga.
Fast brukar vara detta som fäller mig i slutändan.
En dröm och ett hopp om en lyckad framtid och sedan ett stort brak, det slår aldrig fel.
Hoppas på att det var förr och detta är nu.
Nuet nu ser ju faktiskt lite annorlunda ut... Trots allt.



I går struntade jag helt i allt vad katterna kan dra med sig hem och in under täcket, ropade upp Missan i sängen och tulade som aldrig förr och nog hade vi saknat varandra alltid.
Vad vet vi om att tidelag är äckligt och onaturligt?!
Äsch då, trams!
Kan tycka det är rätt så mysigt när andan faller på