Thin (fat) Lizzy
Jooooo...
Såhär dags på året så brukar det bli samma visa i den här bloggen.
Lizzy försvann för 2 år sedan. Min lilla puppis.
På fredag är det 4 år sedan min fina mamma gick bort.
Så jag vet inte. Ena sidan vill bara låtsas som ingenting och bara
vara som vanligt, glad och fortsätta. Den andra... Vill bara säga stopp!
Gå och gräv ner dig.
Vad gör man i en sån situation?
Man kan ju inte vara sig själv. På riktigt.
I dessa stunder som jag bara tappar bort mig själv.
Vid såna tillfällen ska man faktiskt tillåta sig att vara ledsen! Tänka tillbaka och minnas, våga känna. Du får gärna ringa mig om du vill prata!
tillåt dej att vara ledsen och minns det braiga!samt som du ringer din braiga älsta kompis som stöd och bjuder på middag:)
tillåt dej att vara ledsen och minns det braiga!samt som du ringer din braiga älsta kompis som stöd och bjuder på middag:)
Oj! Det var ju då jag planerat att vi skulle ut! Förstår om du inte vill det!!
Jag vet inte vad som är bäst raring. Självklart vill man bara gräva ner sig och grubbla om VARFÖR(?!) men jag tror samtidigt inte att din mamma hade velat att ni skulle må så dåligt, hon vill att ni ska må bra, tänk på det:)
Hon finns ju med er alltid gosan.
love you!